sidledes

Trägård ”Landmärken”
Kramfors Konsthall t.o.m. 23 okt.

Åsa Bergdahl, Janne Björkman, Mats de Vahl, Margareta Klingberg och Björn Ola Lind.

Efter upptakten av ”Trägård” vid Köja Såg i somras inbjuds nu publiken att gå in aktivt i projektet. Utifrån projektets syfte, ”att tolka och synliggöra immateriella minnen från industrisamhället i Ådalen”, uppmanar man vem som helst att uppsöka ett antal noga utpekade historiska platser (eller andra egna upptäckter) och där med kamera och anteckningsblock subjektivt dokumentera sina upplevelser. Målet är att sammanställa materialet till en utställning i Ådalen nästa sommar.

På utställningen ”Landmärken” har man markerat ut ett 20-tal specifika områden vid Ångermanälven, från Höga-Kustenbron på båda sidor älven upp till Nyland. Exempel är gamla Sandöbron, Gålå Camping,

demonstrationsvägen mellan Lunde och Frånö, Nyadals industriområde, sågen i Lockne, Pumphuset
i Hammar och bandyplanen i Sandviken.
Gamla historiska ikoner som fortfarande lever kvar, ibland övervuxna, ibland som vidöppna spår eller sår från förfluten tid. Tanken att sätta ljuset på ett antal mer eller mindre bortglömda platser åskådliggörs av en ringlande installation där älvens ”karta” utgörs av en mängd hopflätade träribbor, som en blick bakåt på älvens historiska funktion som flottningsled. Varje specifik plats på kartan pekas sedan ut av från taket hängande glödlampor.

Margareta Klingberg visar på väggarna färgfotografier från ett urval av platserna. En intressant sak i sammanhanget är att hon skrivit ut bilderna på papper som producerats av nu verksamma pappersindustrier i länet, ett slags fotografiska ”ready-made” som om bilderna

genomgått en lokal transformering från sitt tillstånd av omedelbar och rå ”platsverklighet” till betraktningsbara pappersbilder. Bilder som nästan reproducerats av sin egen platsbundna materialitet, sitt tillstånd av trä, natur, lokal historia och industri.

Men hur ska man se på syftet att nu ta dessa historiska spår ”i besittning”?

På vilket sätt skiljer det sig från vanliga turistiska aktiviteter där man gör utflykter till intressanta upptäckter i landskapet? Förutom observationen och upplevelsen av en utpekad plats förväntar man sig kanske någon oväntad eller utvecklande del. Det är möjligt att Trägårds konstnärliga essens redan finns inneboende i dessa platsers attribut, att det rör sig om miljöer som har andra laddade ingredienser utöver sin roll som mer eller mindre osynliga minnesmärken. Att dessa inte kan synliggöras utan en mera förbehållslös inventering, något som det konstnärliga eller ”fria” betraktandet kan göra möjligt.

Å andra sidan – kommer dessa platser, som hittills burit en aura av hemlighet och ”gravfrid” över sig, efter ny intensiv belysning och uppmärksamhet att på något sätt förlora sin identitet, sitt kanske stillsamma rykte av frihet och bortglömdhet? Eller kommer den konstnärliga interventionen göra dem mera komplexa med nya värden?

Man får förmoda att projektet vill gå ett steg längre än att bara fungera som ett slags pedagogiskt instrument att återuppväcka det slumrande social och politiska minnet, detta hur verkligheten och samhället från förr kunde se ut och vilka funktioner platserna en gång hade.

Kanske man vill lyfta in spårens miljöer i ett nytt och nutida medvetande, att de får en pragmatisk funktion som etiska och estetiska referenspunkter, att deras kännetecken av minne eller förlust omvandlas till något konstruktivt reflekterande och framåtblickande, att deras historiska dimensioner kan få oss att på ett djupare sätt betrakta vår verklighet och vår kultur av idag?

Kanske platserna kan födas på nytt och inspirera till nya aktiviteter och nya sammanhang, vilka kan få näring av platsens tidigare funktion, platsens ande? Möjligen är det för mycket begärt, men vi får se vad den interaktiva delen av projektet (där publiken inbjuds till deltagande) så småningom kan utmynna i.

Om du som utomstående vill medverka så besök projektets hemsida: www.industrialgarden.org

Text: Jan K Persson
Foto: Jan K Persson och Torgny Åström